Jag minns att jag och min syster alltid satt framför tv hemma när vi var små, med var sitt block och en burk med pennor och bara ritade. Jag minns även när vi fick var sin sån där hård platta som man kunde fästa pappret på så vi skulle ha bra underlag när vi satt och målade när vi åkte bil (!). Eller då jag insåg att jag nog aldrig var menad att spela varken fotboll eller tennis och mamma fixade in mig på en teckningskurs där vi lärde oss lite av varje. Och så där har det fortsatt.. papper och pennor högt och lågt, inriktning bild och form på gymnasiet osv osv osv.
Det går nog inte en dag utan att jag på något sätt får utlopp för den här känslan jag får när jag bara måste låta linjerna på pappret bilda något som man tänker på eller en bild man har sett. Dock så var det väldigt nyligen som jag faktiskt tog mod till mig och la ut det jag har tecknat på bloggen, facebook, instagram osv. För mig har tecknandet alltid varit något väldigt privat och känsligt.. kanske för att jag tycker om det så himla mycket och har varit rädd att det ska bli fel på något vis. Men nu är dom både här och där, mina teckningar. Dom hänger till och med inramade på väggar hemma hos folk och det känns så himla häftigt! Jag är så himlahimlahimla glad och tacksam för att jag vågade kasta mig ut lite för engång skull och faktiskt visa vad jag tecknar. Och ännu gladare blir jag när jag märker hur uppskattade mina illustrationer verkar vara och att folk faktiskt vill stödja min dröm som illustratör och betala för att jag ska illustrera åt dem. TACK till er, ni är bäst helt enkelt.
Just nu håller jag på med flera jobb samtidigt.
Ett av dem är ett roligt uggle-projekt och jag har verkligen inget annat än ugglor på hjärnan just nu.
(Jag älskar det!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar